Carola - Livet med massa barn

Okej, jag har kommit fram till att Akuten inte alltid är för ens eget bästa, hur sjuk man än är så kan man nog skippa att gå dit ibland. Det beror mest på vilka det är som jobbar just den dagen.
Man ska speciellt inte gå dit om man har problem med mage, eller någon annan funktionell del av kroppen.
Och speciellt inte om det jobbar en lång snubbe, lite halv flint och getbocksskägg, har är juh inte riktigt klok.

Vill ni höra historien om lillens två dagar på akuten????
Skiter i vad ni svarar, ni får höra den ändå.



Igår så satt min lilla söta son på pottan i godan ro under min sambos vakande ögon, när han sedan var färdigt så torkade sambon honom och satte på honom blöjan.
Efter ett tag så klagade lillen på att han hade ont i snoppen så jag la honom på bordet och tog av honom blöjan, stirrandes tillbaka mot mig var min sons uppsvällda och lite blodiga snopp.
Jag började hyperventilera och min sambo greps av panik, tankar började snurra runt i hans huvud, han var rädd att han gjort lillen illa.
Vi insåg rätt snabbt att vi var tvugna att ta oss in till akuten, vi fixade skjuts och drog iväg, som tur var så hade lillen inte så ont vid det tillfället.
Väl framme så "skrev" vi in oss och fick sitta i max 15 minuter innan en super trevligt sköterska kom och hämtade oss till ett rum och undersökte liten lite snabbt.
Hon lugnade oss och sa att sådana här saker händer med barn, lugnade av hennes ord så lekte vi lite med Lillen innan läkaren kom.
När dörren väl öppnades så steg det in en läkare med dömmande blick i ögonen och ett strängt drag över munnen.
Han pratade lite med oss och Sambon förklarade att han var rädd att han råkat gjort liten illa när han torkade honom men svaret vi fick tillbaka hade vi aldrig kunnat föreställa oss. Han sa att han inte trodde på vår historia och att den lät uppdiktad och att han skulle kontakta socialen. Innan han gick så sa han bara åt oss att tvätta liten med tvål och vatten.
Jag har aldrig blivit så arg och chockad förut, sambon var alldeles vit i ansiktet och fick kväljningar. Den enda som verkade helt oberörd var just Lillen.

Vi åkte hem igen.

Men idag så började historien igen, fram emot klockan 14.00 så började liten gnälla om att han hade ont och det blev bara värre och värre. Tittade i blöjan och insåg att det var den 3:de torra blöjan idag fanns bara en liten varklick där, vi sprang och tog på oss skorna innan vi satte lillen i vagnen och ännu en gång tog oss till akuten.
På vägen så ringde sambon till min mamma för han ville ha henne där ifall vi skulle få ännu mer skit.
Väl framme så fick vi komma direkt fram till receptionen och det var samma dam som satt där dagen innan och självklart så kände hon igen oss.
Jag berättade hela historien om läkaren osv. Hon såg helt förskräckt ut, hon kunde inte förstå att han gjort något sådant och varit så otrevlig och dömmande. När vi berättade om socialen så skakade hon på huvudet och såg riktigt ledsen ut. Hon frågade om han hade sköljt rent och det hade han så klart INTE gjort.
Under hela samtalet så hade liten skrikit av smärta i min famn och vi hade alla gråtit tillsammans, till och med de i väntrummet såg väldigt ledsna ut när de både hörde och såg liten.
Hon i receptionen sprang genast iväg och pratade med någon som skulle hjälpa oss.
När hon väl hittat någon som hon tydligen tyckte passade oss så fick vi komma in på en gång, min mamma som kommit i samma veva följde med mig och liten in medans sambon och min lillebror väntade kvar utanför.
Hon som kom och hjälpte oss den här gången var hur trevlig som helst och när hon tittade på Lillens snopp så sa hon lungt att han har för trång förhud så han har fått en infektion, hon hade sedan på lite kräm som skulle bedöva lite så han slapp ha så ont. Hon pratade sen lite lugnande med oss och förklarade att det absolut inte var vårat fel att detta hänt och att det bara var lite illa tajming.
Hon gick sedan ut i typ 5 minuter och när hon kom tillbaka möttes hon av världens gladaste unge med den tyngsta blöjan i världen, han hade äntligen kissat och han hade gjort det i massor.
Hon sköljde iaf rent i snoppen lite och vi fick med oss både kräm och rengöring hem. Men innan vi gick så fick sambon komma in och hon förklarade för honom att det absolut inte var hans fel och att läkaren från gårdagen gjort helt fel och om han hade sköljt honom redan då så hade han inte blivit igentäppt där nere.
Dessutom så skulle vi absolut INTE skölja med tvål och vatten, det var ett stort nej nej.

När vi kom ut därifrån så mådde jag så illa och hade ont i magen, berget jag haft på mina axlar hade gått i tusen och åter tusen bitar.
Jag hoppas att den där idiot läkaren får en utskällning.
Vi har iaf sagt i vår lilla familj att han aldrig får komma nära oss igen.
Han var ett riktigt as men tack och lov så fick vi den mest underbara människa man kan tänka sig dagen efter.

Nu på kvällen har jag sköljt och smörjt liten, men han verkar inte så gärna vilja kissa och det är fortfarande varigt.
Det visar sig om vi måste ta oss upp imorgon oxå så att de får kolla igen, men då hoppas jag verkligen att han INTE är där. Men Hon får väldigt gärna vara där..........