Bra? Jo kanske


Jo men jag tror att arbetsintervjun gick rätt så bra igår, vi får hoppas att de hör av sig nästa vecka eller vad det nu var. Men fan vilka konstiga frågor man kan få ibland, tänker inte ens skriva ner dom här. Många gånger ville man bara skratta iaf =)

Annars var gårdagen var relativt lugn här. Visst lillen kom hem från dagis och var på väldigt dåligt humör och det slutade med att jag o sambon blev osams, rätt så rejält men det var samtidigt inte min sambos fel. Hans problem är bara att han inte vet exakt hur man ska handskas med mindre barn. Barn runt 7 och upp är han helt underbar med. kanske kan va rätt så svårt för honom att förstå att så här små barn (2år) inte förstår allt.
Han lär sig nog.
Min mamma har iaf erbjudit honom sin hjälp, dvs att prata om problemen som finns med lillen och kanske få en hel del råd. Vill sambon inte prata med mamma så blir det med hennes sambo =)

Vi ska även ta kontakt med bvc nu för allt har gått för långt och vi orkar snart inte mer.

Min mamma och jag pratade om det här igår på eftermiddagen då jag o Lillen gick hem till henne och käkade lite o så, orkade helt enkelt inte vara hemma. men vi följde med sambon på fotbollsträningen iaf och då följde även min lillebror med och det var mysigt.
Synd bara att det blev sånt pissväder mot slutet av träningen så jag o sambon bröt upp lite tidigare, jag var helt stelfrusen. Så där satt jag igår med mina nässelutslag och är lite sur på mig själv för att jag lät mig själv bli kall och fuktig av allt regn.
Jag hade utslag över hela kroppen och hade tagit fyra tabletter, sov som en gris i natt eftersom jag blir så trött av medicinen. Jag önskar att de bara kunde försvinna så att man kunde börja klä sig och se ut som en normal människa, ser oftast ut som en prickigkorv.


Idag då, vad har hänt då?
Inte mycket, var på stan med först sambon och lite senare med min mamma. Det var trevligt om man säger så.

Hemma nu på kvällen har det varit full rulle, tydligen får inte mina vänner komma över om jag inte hör med sambon först och det kan jag bli lite sur över. Visst jag förstår honom oxå eftersom vi ändå bor tillsammans men han måste även förstå att jag är van vid att ha vänner över. Vi stör juh inte honom, vi sitter juh oftast ute i köket och fikar...
Suck, vilka jävla skit saker jag och sambon kan bråka om då, tror att det är mycket för att ingen av oss har ett jobb så vi umgås juh nästan hela dagarna och det kan nog driva vem som helst till vansinne.
Och så blir det juh som sagt inte bättre av att lillen gnäller och bara springer efter mig hela tiden. Känner mig rätt slut faktiskt, vill juh att hela familjen ska vara nöjda och glada men det verkar nästan vara helt omöjligt.

Det som är lite tråkigt oxå är att varje gång jag o sambon tjafsar så "hotar" han med att han ska flytta härifrån, jag har bett honom o sluta med det. Han ska bara säga det om han verkligen menar det och det gör han oftast inte. Iaf inte än, kanske kommer en dag då han verkligen menar det.
Han sa faktiskt idag att jag kan vara väldigt svår o leva med och det vet jag juh men han kom på sig själv och sa att även han kan vara svår att leva med och det kan jag hålla med om. Det är juh inte lätt att bo ihop i början i många förhållanden, jag har juh varit själv hur länge som helst innan jag träffade Sambon.

Ha det...

Kommentarer
Postat av: anna

jobbigt! hoppas de löser sig. inge kul att va osams :( kraaaam

2008-05-17 @ 13:04:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0