26/3-09 Del2

Jaha, nu börjar dagen gå mot sitt slut.
Och inte har man gjort speciellt mycket idag, vilket kan vara rätt så skönt ibland.
Vi var hos min mormor en sväng, bara jag o sambon o det var riktigt mysigt.
Vi fick äta lite våfflor o annat gott sen var det bara o sitta o bubbla ett tag.
Vi var ju tvugna o gå tillslut eftersom Sambon skulle hämta Wille på dagis, lite trist men det kommer ju fler dagar.

Måste faktiskt erkänna att jag är grymt besviken på min sambo just nu.
Vet inte riktigt hur jag ska förklara det här på ett bra sätt men man kan ju försöka.
Vi har ju delad ekonomi och den här månaden så har ju han fått byxor, hårklippning o så ska vi iväg o kolla på skor imorgon.
Och så får jag reda på att han beställt något bakom min rygg utan att fråga, visst han är vuxen men vi har ju delad ekonomi och vi lever ju faktiskt på socialbidrag.
Jag blev riktigt ledsen o han verkar inte förstå det.
Och så är ddet här jäkla smygandet bakom min rygg. Och med det så menar jag att han tar vissa saker som är Willes utan att fråga och en del annat, Jag märker ju inte att det är borta förrän jag ska ta fram det eller liknande.
Och idag så luktade det bränt när han lagade mat så jag frågade varför och till svar fick jag att det låg en pommes i ugnen. Hmm, jag tittade på honom o sa att det luktar inte så om man bara glömt det i ugnen, hur skulle det då lukta när man lagade tille n hel plåt av dom.
Då sa han att han glömt en form där inne som inte skulle vara där.
Varför inte bara säga det på en gång utan att försöka bortförklara det?
För er där ute så kanske det bara är en skit grej men för mig så känns det ändå.
Jag har alltid tyckt att ärlighet varar längst och samtidigt så bor ju faktiskt han o jag ihop.
Jag har inga hemligheter för honom, jag berättar det mesta för honom.
Vi planerar ju ändå att leva tillsammans och då är ju ärlighet en av grundpelarna tillsammans med tillit.
Ni får tycka att jag är löjlig men på senaste tiden så känns det som om han ibland medvetet jävlas med mig bara för att jag ska börja må dåligt o bråka med honom.
Suck, vet inte riktigt vad jag ska göra. Verkar inte spela någon roll vad jag säger till honom.
Jag älskar honom. Därför sårar det.



Kommentarer
Postat av: Sara

Du vet att jag finns här!

2009-03-26 @ 22:30:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0