Deppig

Fy fan, känner mig så jävla deppig just nu.
Jag är så trött på o vara den enda "vuxna" personen i det här förhållandet. Det är bara jag som ska tänka på det ekonomiska hela tiden. Min "karl" han verkar bara tänka på o slösa så mycket han bara kan så vi får leva på vatten o bröd i slutet av månaden.
Idag var jag nere på stan med bara William o Theo för vi skulle till biblioteket och köpa lite godis till ikväll.
Och eftersom wille var så snäll o duktig på stan fick han en liten leksak för en 50-lapp.
När jag står nere på stan o pratar men min kusins sambo får jag ett sms från Patrik att det skulle vara gott med McDonalds. Jag svarade snällt att det skulle det men att han fick ta en macka eller resterna från igår istället..
När jag kommer hem blir han skitsur för att jag inte köpt med mig mat.
Men va fan tror han, jag kan ju inte för det första bara köpa till honom när vi är 4 till i familjen och för det andra så har vi helt enkelt inte råd. Vi har ju för fan mat hemma, jag stressade ju iväg med pappa o storhandlade nu i tisdags. Dessutom så tyckte jag det var viktigare att vi fick något tills ikväll och då blev det ju godis till oss alla..
Inget duger åt min karl ibland.
Och nu är han totalt insnöad på det här med Halloween då vi blivit bjudna på fest då. Nu ska han tydligen ha hem både det ena o det andra för o kunna göra egna masker m.m. Jo jo, inte så att det går på en massa hundralappar eller?!?!?!
Men han verkar ju inte tänka på resten av familjen just nu, barnen behöver en massa kläder o skit nu när det börjar bli kallt och jag behöver faktiskt lite jag med.
Det är ju inte så att jag har hela garderoben full av mammakläder om man säger så.. Men men, jag får väl vara glad om jag ens har råd o köpa vinterskor till mig själv sen.
Och så har vi ju en till liten som kommer om ungefär 11-12 veckor och samtidigt då så är det ju julafton.
Jag känner bara stress o panik just nu.
När ska han växa upp o inse att han faktiskt är pappa nu och inte bara kan tänka på sig själv hela tiden?
Det första jag gjorde när jag kom hem var o plocka i ordning lite eftersom tvillingarna ändå ska vila lite lunch, vad gjorde min karl?? Jo han sätter sig o spelar tv-spel fast det finns en massa o göra här hemma..
Men han tycker ju att man inte behöver fixa hemma varje dag. Visst man behöver inte dammsuga, torka golv och allmänt storstäda varje dag men man måste faktiskt småplocka lite, diska och lite annat varje dag när man har små barn..
Fan fan fan vad arg jag blir på honom. Och han verkar inte fatta att jag faktiskt börjar tröttna på det här nu...
Vad ska behöva ske innan han ändrar på sig?
Ska det behöva ta slut mellan oss eller?
Ibland undrar jag om jag inte skulle kunna klara det bättre utan honom. Det enda jag inte skulle klara är trapporna och det går ju o lösa genom att flytta.
Det värsta är att när jag pratar med honom i normal ton och bara vill diskutera problemen så säger han att han inte orkar just nu, när jag sen blir förbannad o skriker på honom då vill han inte lyssna för att jag skriker. När jag bara nämner att han måste fixa något här hemma som han har lovat länge då tjatar jag..
Han Blir helt enkelt aldrig nöjd och det gör mig fruktansvärt ledsen, känner mig helt jävla värdelös mellan varven.
Är precis som om att jag måste köpa saker till honom för att han ska vara glad =(
Men då blir ju resten av familjen lidande och jag gråter mig till sömns.
Att vara en del i familjen verkar inte vara något han strävar efter.
Jag tror jag ger upp!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0